New yorks pride: mellan glädje och sorg, arvet lever starkt

Stämningen på New Yorks Pride var en ovanlig blandning av eufori och eftertänksamhet, en känsla som genomsyrade allt från de lekfulla skyltarna om att ”köpa biljetter till Oh, Mary Nu!” till de gripande uppmaningarna att ”Älska oss medan vi fortfarande finns här”. Det är en parad där Bowen Yang kan skoja om subtiliteten i sin regnbågsbeströdda Grand Marshal-sash, och tjugo minuter senare brista i tårar när han ser skyltarna som den asiatisk-amerikanska juridiska försvars- och utbildningsfonden har gjort till hans ära.

Tiden stannar upp i queeras historia

New Yorks Pride har en unik förmåga att sudda ut tidens gränser, där det förflutna smälter samman med nutid och framtid. Qween Jean, som bar det historiska Tony Award hon vann i år, kallade på andarna från queera pionjärer som Cecilia Gentili och Miss Major Griffin-Gracy. Samtidigt sköt medelålders föräldrar barnvagnar medan en grupp från Judson Memorial Church bar porträtt av deras utvalda queera ikoner – ”Saint Stephen Sondheim”, ”Saint Audre Lorde”, ”Saint Alan Turing” och så vidare – som en strålande hyllning till dem som banat vägen. Det var en procession full av respekt och kärlek.

Men det var inte bara en triumf, utan även en smärtsam påminnelse. Mitt i festligheterna hördes ropen: ”Sörj de döda och kämpa för de levande!” – en uppmaning som resonerade starkt med tanke på tioårsminnet av Pulse Orlando-massakern och bildandet av aktivistgruppen Gays Against Guns (GAG). Gruppen, som för första gången protesterade vid NYC Pride 2016, bara 13 dagar efter massakern, hyllades också som Grand Marshals i år. Deras tysta vaksamhet, omgiven av deras